Skip to

Ett nytt kapitel av hopp

Jag kände det direkt imorse när hundarna började snurra i sängen vid sextiden. Energin börjar komma tillbaka. Jag var helt nersågad när jag lämnade Sverige i söndags och sedan har...

Jag kände det direkt imorse när hundarna började snurra i sängen vid sextiden. Energin börjar komma tillbaka. Jag var helt nersågad när jag lämnade Sverige i söndags och sedan har dagarna bara runnit iväg blurriga och lite fransiga i kanten. Eftersom jag redan hade ett hem att komma till och som jag dessutom veckan innan preppat med mat, hundgodis, rena lakan och full drickakyl, kunde jag bara smälta ihop i en hög tillsammans med vovvarna.
Fokus har varit att sova, äta bra, promenera ofta och vila…sova middag. Lite jobb och mycket tid för återhämtning. Och nu fyra dagar senare börjar blodet ta sig hela vägen ut till fingerspetsarna och jag har slutat frysa. Huvudvärken är borta och jag känner hunger igen. Tänk att det gick. Att landa utan större problem. Nu bygger jag för nästa 30 år. Med helt nya byggstenar. Med lust och glädje. Med tålamod, styrka och rörlighet. Med kärlek och nyfikenhet. Och med chokelaaaa och hundar och vänner.



Många frågar om jag helt lämnat Sverige. Nej. Jag har min familj och mitt företag där. Men nu har jag fokus på att hitta mitt jag version 60 bast. Och det gör jag bäst där jag kan gå med huvudet upprätt, med blicken rakt fram utan att känna oro. Jag kan handla i min by. Jag kan gå på dom lokala restaurangerna och caféerna och känna leendet återvända när jag är ute och spankulerar. Det har jag inte kunnat göra på tre år på Österlen. Jag ska äntligen läka min PTST. Nu och här är min tid.

Idag blev det många hundrundor. Den sista med Milo i hällregn. Vi gick ut i sol och gick hem i ett strilande vackert sommarregn. Miss wet t-shirt. Jag som skulle vara incognito några dagar efter dom första dagarnas galenskaper. Det gick väl sådär.



Ikväll är himmelen rosa och ljusblå med eld mellan molnen. Regnbågen över vårt nya hus (to be) visste var den skulle placera sina fötter. Överallt skördar man oliver. I trädgårdarna, på fälten. Det saxande surrande ljudet från olivkrattorna hörs överallt. Det är en tid av hopp och längtan. Och jag och vovvarna befinner oss precis mitt i alltihop.

Amore m. ♥️

Cart

Your cart is empty

Start shopping

Select options