Iväg på äventyr!

3… 3! Snurrade alarmet igång. Hundarna blinkade yrvaket. Jag är visserligen uppe och snurrar vid den tiden normalt, men jag somnade strax innan klockan ringde… jag schyschade på hundarna som kröp närmare mig… sov…mina älsklingar, sov vidare…mami ska bara åka iväg på äventyr en stund. ÄVENTYR??? Zoe satte sig upp. Jag vill med!! MALTE viftade på svansen och MILO släppte greppet om min arm. JAG MED! Sen var alla vakna och jag släppte ut dem medan jag duschade. Jag ville inte oroa Zoe att jag skulle iväg. Hon har äntligen fått frid. Hon är hemma hos sin mami alltid. Precis som Malte. Inget flyttande varannan vecka. NU har vi FRID ALLIHOP.

Om Zoe känner att jag ska iväg, slutar hon äta. Så jag lät morgonen vakna långsamt. Vi åt frukost tillsammans. Vi var ute i soluppgången och sprang. Allt var som vanligt. Och sedan tog Abbe över för tre dagar. Jag ska aldrig mer oroa mina hundar. Som jag älskar dem.

Jag landade i ett hav av sockervadd. Vi studsade neråt på sockervaddsmolnen. Äntligen var jag hemma igen. Bakom mig i hyrbilskön stod en svensk man och hans fru och kommenterade alla vid disken som höll på att få ut sina bilar. ”Den där har inga pengar på sitt konto…konstaterade mannen.. och nu ska han byta kort. Jaja, det syns att dom inte hör hemma här… OCHSÅVIDARE… till slut vände jag mig om och bara blängde på honom. Då fattade han att jag var svensk. Dessutom gick min bilhyrning snabbt eftersom jag finns i systemet, har alltid full protection – swish så får jag välja vilken bil jag vill ha – uppgradering de lux, swish så får jag nycklarna i min hand och boomboom klart.

Så fort jag satte mig i bilen plingade telefonen; Gianni ville bjuda på lunch idag eller imorgon. Jag skrattade högt. Han är en fin vän och vi har hittills aldrig fått till det. Men nu visste han att jag och Laura skulle ses så då passade han på. Jag omdisponerade dagen en smula, typiskt italiano, och bara flöt med. 

Mitt kontor blev ett vackert bord nedanför min lägenhet under tunga regnmoln och skön skugga. Gianni kom och visade kvistarna han skall lägga på elden för att få flavour på maten. Jag skrattade åt honom. Han mixade informationen om sina förbannade bråck som skall opereras med att berätta hur maten skall lagas till lunch. Hur kan man inte älska detta landet?

Nu drar Laura i mig. Vi ska åka och köpa gelato till Gianni och ta med till lunchen. Han älskar glass. Vem (i helvete) gör inte det… Life is good. M.