Världen krymper

Jag och mina vänner satte oss vid ett bord utomhus i eftermiddagssolen i Pisa förra helgen. Vi beställde vin av en kypare. Han tittade i min telefon som jag precis öppnat för att rensa bland mina bilder. - Det där är min cykel! utbrast han och pekade i min bildsamling. Hur liten är inte världen? Jag blev förtjust i färgen och här hade vi ägaren. I den enorma folksamlingen vid lutande tornet. Oddsen för det?

Jag ler vid minnet. Världen krymper. Och vi står mitt i livet och får vara med om allt. Både bra och dåligt. Balans.

Här i Lajatico denna soliga men lite kyligare söndag jobbar kyrkklockorna för fullt för att väcka och locka till mässan. Vi sitter på balkongen allihop. Mätta, nöjda, lata. Ett meddelande dyker upp. Vad gör du? Fast på italienska.
Grannens lilla pojke spelar på sitt elpiano. En hund skäller i fjärran. Jag hör motortrafik nere på Silenzio. Söndagsturismen har startat. Ingen bra dag att gå dit med hundarna. Men jag ska göra det ändå. Rundan är skön. Och vacker.
Milo följer en bärfis väg över tröskeln. Dessa små insekter som jag förr trodde var kackerlackor.
Min tvätt vajar i brisen. Jag hade en plan att ge hundarna egna täcken igår. Men jag vaknade ändå av att alla låg som sardiner runt mig. På mitt vita nya med blå kanter.

Mitt enda måste idag är att slutföra renoveringslistan till Dario till imorgon. Varenda borrhål ska med. Jag ska göra ett försök att ha total kontroll. Så kanske vi slipper tilläggen som måste faktureras separat. Kanske. Just nu är jag steget före. Det kan ändras blixtsnabbt. Det kommer ändras blixtsnabbt.

Jag tränar fortfarande på att vara ledig på helgerna. Det känns våldsamt syndigt lyxigt. Kommer jag någonsin att vänja mig?

Olivskörden är klar i min olivodling. En röd vagn står ensam kvar innanför grinden. Imorgon börjar mitt liv som olivodlare. Och min första italienskalektion i byns skola.
Och min fina provkollektion linnekläder för nästa sommar kommer från fabriken.

Kyrkan, hundarna, tupparna, turisterna, musen i vaskskåpet, grannarna, vännerna, tvätten, den tomma påsen skumtomtar, alla spelar sin viktiga roll i denna italienska söndagsuppsättning. Tänk att jag fick ännu en parkettplats.

Amore m. ♥️