VI HAR BARA ETT LIV OCH DET ÄR NU

Jag har bestämt mig. Jag tänker göra allt jag kan för att världen skall balanseras igen. Men… jag tänker inte låta medias vansinniga översköljning av information om förvirrade, underpresterande politiker och vansinniga härskare få ta över min vardag, mitt liv. Vi har bara ett liv och det är NU. Jag tänker inte acceptera att världens kaos ska dra ner oss i humöret. Det hjälper ingen. Positiva, hoppfulla starka människor drar världen framåt. Och ett leende kan göra hela din dag.

Så parallellt med att jag jobbar med det jag älskar har jag firat min älskade ZOE med tårta på 2-årsdagen. Och jag har varit el-polis i mitt företag. Kan vi spara el så ska vi. Mottot i mitt liv är KAN man så SKA man. Och det handlar ju inte alltid om att busa och hitta på tricks. Det handlar lika mycket om att ta hand om världen, livet, vännerna och den vardagen vi faktiskt lever i här och nu. 

Så nu har gamla kylar och frysar fått pensioneras. Onödiga kylar stängas. Värmen planeras till öppna dagar. Varmvattnet hushållas med. Bort med hårtorkar, torktumlare, bekväma dumma lyxmaskiner. Min egen tvätt tvättas i två maskiner per vecka. Samma med diskmaskinen. Två gånger i veckan. Inget rinnande vatten. Bubbelpoolen är avslagen. Borta är de varma morgonbaden och ersatta med korta men varma duschar. Och vet du, det känns så skönt! Om vi kunde sluta resa över en natt i pandemin, kan vi sluta slösa med energi över en natt också. Jag känner mig skrubbad både invärtes och utvärtes, ren och skinande som jag varit på ett hamam.

I italien är det fortfarande varmt och skönt. Ingen värme på. Och ingen luftkonditionering. Jag frossar i lokala frukter och grönsaker – jamen höstens frikostiga odlingskärlek… den ger ju liv åt allt som rör sig! Vinodlingarna börjar skördas, människor är lyckliga. Jag ser gubbsen i skogarna för att kolla av viltet. Här uppe i bergen i Toscana äter man det som finns runt knuten. Jag kallar det roadkills (ni vet ju, jag äter nästan inget kött) men jag har 100% förståelse för att man äter det som måste gallras ut och där ingår vildsvin, harar, kaniner, hjortar. Men också fikon, vindruvor, kronärtskockor, morötter, vitlök, lök, grönkål, nektariner, plommon – jamen ni fattar, jag är i himmelriket! Hösten är min.

Mina vänner producenterna här nere är i full gång med en ny kollektion av våra soulsister collections. Det är extra spännande att vara här just nu eftersom det har kommit så många nya tyger. Mitt enda problem är att det är svårt att välja. Jag vill verkligen använda allt vackert på en och samma gång. Svårigheten är att välja. Och samtidigt är jag så tacksam över att kunna hålla produktionen igång här nere. Så många fabriker och tvätterier har fått stänga efter pandemin. Det saknas arbetskraft eftersom många gästarbetare åkte hem och har inte återvänt. Och gaspriserna har fullständigt tappat det. Precis som hos oss i Sverige är driftkostnaderna de stora utgifterna och många producenter fixar det inte. Nu har ju vi fantastiska kunder, vänner, gäster – NI! – som gillar det vi gör och som tar till er vår filosofi om att hjälpas åt, så vi dundrar på. Vårt arbete ger 24 personer lön i Sverige varje månad. Men det räcker inte med det. Vårt arbete försörjer många många människor i italien också. Alla tvätterier/färgerier, sömmerskor (både manliga och kvinnliga), efterbearbetning, transporter, ägare och många mer. Vi är en stor Reunionfamilj numera och jag är så sjukt tacksam för er allihop! Ert engagemang vävs in i tygerna och tacksamheten från Italien packas ömsint ner med dessa vackra skapelser som produceras av fantastiska människor. Ingenting massproduceras, allt är framtaget av varma människors händer och tankar i Europa. Tillsammans är vi starka och drivs framåt av hopp och kärlek. 

Varma kramar från mig i Italien några dagar.