En fredag i Toscana

Det här är lite nytt för mig. Att på allvar gå runt och kika innerligt på varenda olivträd som kommer i min väg på morgonrundan med hundarna. Det är svårt att förklara men när jag står eller går där runt i morgondaggen händer det något. Det är en ömsint sammanhållning mellan träden. Som om dom viskar mjukt till varandra: om du sträcker på dig där får jag mer utrymme här. Så att solen liksom ska nå varenda ett av dom miljontals bladen någon gång under dagen.

Plötsligt slår en stark doft av mint upp genom marken. Jag tittar ner på mina blöta skor. Ingen mint, bara gräs. Vi fortsätter uppåt igen. Det är brant och nu går hundarna bakom mig. Även dom är trötta efter backe upp och backe ner. Olivodlingen växer i en puckelpist. Jag plockar några av dom sista peperonicofrukterna till min pasta ikväll, den vanliga med vitlöksfrästa räkor. Igår blev det pastakuddar med ost och pumpa omrörd med tomatpesto. Äter italienarna pasta varje dag? Ja. Innan köttet eller huvudrätten. Där hänger jag inte med ännu. Jag är proppmätt efter en liten portion pasta.

Övriga bilder är min soluppgång imorse. Och hundlek på min fastighet. Milo är fortfarande i band. Han är lite för intresserad av grannens kalkoner. Samma med Zoe. Men vi väntar på staketgubben…nu har jag berättat att jag tar saken i egna händer om han inte dyker upp. Det finns fler staketgubbar. Vi får väl se.

Det är fredag och snart helg. Just lediga helger är något nytt för mig. Jag kan fortfarande inte förstå att jag kan vara ledig på helgerna.

Over and out för en stund från en liten olivodling på en solig sluttning i Toscana. Det är kaffedags. m.