LIVSVALEN SOM GÖR DIG LYCKLIG

Jag är övertygad om att det är livsvalen man gör som inte handlar om status och prylar är dem som gör oss lyckligast. Hela vår tillvaro går enligt blanka magasin ut på att visa upp vår ytliga lycka, vår ekonomiska status. Vi är riktigt riktigt lyckade om vi har ett stort hus och en stor blänkande bil utanför. Våra barn ska vara välutbildade och våra kläder ska vara stillsamt lyxiga. Under ytan sliter vi. Våra äktenskap är många gånger slut för länge sen. Ingen vågar ta steget. Kanske för att ekonomin är det enda som håller ihop två själar som slutat krama varandra och där tiden är det dammigaste vi äger. Barnen reagerar i vuxen ålder på bristen av tiden du inte hade för dem när de var små. ”Va, varför krånglar du om det nu? Det är ju så länge sedan.”

Forskning visar att de människor som är lyckligast har gjort sina livsval med hjärtat istället för med hjärnan. Och det är kvinnorna som tar steget utanför komfortzonen. Att få vara fri, att prova nya saker, att resa till platsen man drömt om. Att låta tankarna flyga, att bli obekväm och göra livsval som är precis tvärtemot vad normen i det fina grannskapet kräver. Dina livsval påverkar långt många fler än dig själv. Stöka för allt i världen inte till det för dina vänner eller grannar. Tänk om alla skulle ta så tokiga beslut som att sluta sitt trygga jobb och flytta till en by långt ut på landet? Eller ve och fasa utomlands utan att ha ett riktigt jobb? Eller att träffa en yngre man och bara vältra sig i kärlek och kyssar och rosenblad och älska varje sekund av empatisk uppmuntran från någon som har hjärnan sorterad och sinnena på rätt plats i systemet? Dina livsval kan vara förödande för någon nära som absolut inte vill ha sin korthustillvaro rämnad. Låt nu för fasen allt var som det brukar. Du blir förvånad, förbluffad över att du förlorar en nära vän. Men du har stökat om hennes eller hans tillvaro genom att göra livsval som hon eller han önskade att de vågade.

Det visar sig också genom forskning att den dagen vi ligger där på avslutet, då är vi trots allt ganska nöjda med våra livsval. Vi har i de flesta fall försonats med gamla oförrätter och framför allt med oss själva. Våra tramp i klaveret suddas ut och kanske till och med försonande försvinner ur minnet. Medan de härliga stunderna, de förbjudna mötena, de genuina skratten, buset, de modigaste rörelserna - de kommer vi ihåg och det är dem vi njuter av när vi snart skall säga adjö.

Vi vet ju inte hur mycket tid vi har kvar, som tur är. Men jag känner intensivt att tiden är NU för att göra förändring. Ta pulsen på dig själv. Vilka mönster kan du bryta för att komma närmare dig själv, dina drömmar? Springer du ifrån dig själv? Har du tusen järn i elden för att slippa komma nära det du verkligen måste ta tag i för att få frid? Det är ett fruktansvärt hårt arbete att bryta mönster. Det gör skitont. Det väller upp oro och frågor du aldrig fått svar på, kanske till och med aldrig vågat ställa. En stilla acceptans som gjort att din kropp under många många år reagerat med värk, ångest, flyktbeteende. Du kanske ifrågasätter och bannar dig själv för att du accepterat andra människors beteende mot dig i så många år.  I början av processen är det garanterat tre steg fram och fyra steg bak. Men sen, när stegen framåt blir fler än de bakåt, då börjar du närma dig kärnan, din sol, din måne, ditt renaste jag. Och då, då knackar de försummade drömmarna på din numera öppna dörr och frågar ”får vi komma in?”

With love. m.